Om du är en genomsnittlig mediekonsument är det lätt att få intrycket av att vi lever i en högkonjunktur som aldrig tar slut. Naturligtvis är det inte så men det kanske vore önskvärt ur vissa aspekter men direkt förödande ur andra. Personligen är jag av den fasta övertygelsen att det nuvarande tillståndet i vår huvudstad är direkt förödande för det kreativa klimatet, allt blir design som är precis lika platt och trist som ordet antyder. Personer som i ett annat klimat vågat prova andra uttrycksformer i stället för att följa strömmen förvandlas till parodiska lattedrickande skuggfigurer. Som placerar sin energi i bostadsrätter och barnuppfostran, alla känner någon person på konstfack vars konstnärliga uttryck inte går att särskilja från statlig sponsrad design. Trendångesten lamslår vår intelligens och i tron på att det är den nya indieprylen lyssnar vi på gamla Tupac Shakur låtar. Alla är lagom glada och låter fasaden falla när de erkänner att må bra litteraturen faktiskt funkar och prata heminredning är faktiskt kul.
Stockholm är i desperat behov av en välgörande lågkonjunktur, en Reinfeldt som kliver ut ur anonymiteten (och slutar gå på premiärer) och antar proportionerna av en diktator alltid redo att hånskratta åt sin utslagna invånare. Vi behöver massarbetslöshet, missbrukande barn, underjordiska krig en allians där SD är näst största parti efter Moderaterna. En vigilant som snöat in på Sci-fi och Kurt Russel, husockupanter och konstnärliga undergroundgrupper. Skogen förvandlas till det nya nattklubsmeckat. Kort sagt det är dags att kliva in i 2010-talet.
Medan vi väntar är det min plikt att vara civiliserad, normal och motsägelsefull. Detta är en blogg såldes bör jag kort kommentera den parodiska debatten om näthatet (se där vad som händer om det pratas barn och dricks latte i vasastan)
och sammanfattas självklart bäst av Uppsalabekantingen
Vad jag själv anser om denna debatt tror jag framgått ovan.
Två korta och helt andra ting, Hittar vi månne sommarens klubbhit i denna artikel i
Kanske lite för mycket väntade namn men Kiran Sande vänder sig till den nya danspubliken som inte slaviskt håller sig en genre så chansen att åtminstone en av sommarens dansgolvsbomber finns med får betraktas som stor.
Det var stor underhållning när Robert Aschberg lackade ur i P1 i morse detta efter han intervjuats om ”skandalen” med vattenpistolen och Fredrik Reinfeldt. Bäst var det när han skällde ut Dick Malmlund från Svenskt Näringsliv detta med anledning av det gjorts fejkade snatterier i Kista Galleria. Underhållning på relativt god nivå även om det känns tragiskt att massmedia ägnar så mycket tid åt en pseudohändelse det kan omöjligt existerar några normalbegåvade människor som bryr sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar