onsdag, juli 05, 2006

Vägval


I går besegrade Italien värdlandet Tyskland i fotbolls-vm och kvalificerade sig på så vis för finalen på söndag. För första gånegn under spektaklet fotbolls-vm så brydde jag mig, Italien är det enda lag jag hyser känslor för, när Sverige fick brons den där sommaren för hundra år sedan var det Italiens final emot Brasilien som var det viktiga för mig. Visst Italien är en bananrepublik, kvinnosynen har en hel del i övrigt att önska och mutor har samma status som allemansrätten har i Sverige.

Som åttaåring besökte jag tillsammans med min mamma Italien, på schemat stod en veckas rundresa och en vecka i Rimini. Det var den första veckan som förändrad allt för mig, kan inte i efterhand peka på något speciellt men kärleken var direkt och vädligt omtumlande. Givetvis var det svårt att undgå fotbollens roll i detta land, så det blev naturligt för mig att ha Italien som favoritlag. Detta var innan jag var medveten om det svenska landslagets exsistens (nationalstatstänkande har alltid kännst ointressant för mig), när väl den uppdagades fortsatte jag att ha Italien som mitt favoritlag.

Ett val som går helt i min linje med min livvstil att aldrig följa normen i den kontext varti jag agerar. Då jag konsekvent befunnit mig i fel fält under mitt liv, har dessa vägval var ostrategiska, i bland rentav obegåvade. Men dessa till synes felaktiga val är en stor del av min identitet och jag börjar betvivla att det någonsin går att förändra. Frågan är bara vad som skulle hända om jag fann mitt eget fält? Skulle jag då tvångsmässigt börjar läsa deckare och Liza Marklund böcker? Eller skulle känslan av att ett hem äntligen var funnet överväldiga mig, så att jag ägnade mina dagar åt att skönmåla mig själv och mina vänners smak?

Det sistnämnda vore naturligtvis önskvärt ur många aspekter, men vad skulle då vara min drivkraft. Den styrka som jag nu hämtar ur hat, avundsjuka och missnöje var skulle jag då finna den? Kanske skulle jag gå upp några kilo trivas ypperligt och bara uppleva slentrian och i bland några fem minuters kickar? Tror aldrig jag får veta, är övertygad om att jag den 5 juli 2007, skriver ett nästintill identiskt inlägg på denna blog. Jag kommer fortfarande hålla på Italien i fotboll och jag kommer då som nu tvångsmässigt dissa alla deckare.

Inga kommentarer: