De senaste veckorna har jag befunnit mig i ett vakum liknande det Kenneth i Stig Larssons klassiker Nyår vandrar runt i genom boken. Framför allt ett stycke inringar på ett strålande vis min tillvaro eller snarare min upplevelse av densamma.
" Än en gång: jag accepterar. Jag accepterade allting. Kanske slog det mig nu, var det mitt stora problem. Att jag accepterade, sa ja till allting, och solen gjorde mig lycklig, ja, jag sa ja jag kunde resa mig och det sa jag också ja till."
(Stig Larsson Nyår, 1984, sid 185)
Den avgörande frågan är skall du låta det fortgå och finna din tröst i kvalitativ konsumtion likt den ovan citerade. Utgår i från att ett svar kommer att utkristalliseras under veckan.
Lyssnar på: Akire ep, Aril Brikhas fina släpp på Poker Flat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar