Sent skall syndarna vakna

Kommer ni håg förra året (eller var det 2006 allt smälter samman i samtidens allt mer ointressanta popkulturella smältdegel)då vädligt många på kultur och nöjessidor lyfte fram Alex Schulman som en begåvad nyskapare. Själv vill jag minnas det som om jag kommenterade för var det var, en vanlig svennkille som gillar 90-tals ironi och gör den folklig för att folk på landsbygden utvecklas i ultrarapid. Nu när han tillsammans med sin lillebror som får anses utgöra genomsnittet av den svenske mannen lanserar en pastisch på Spermaharen tycks tonen likna min egen för ett år sedan. Intressant, ett tecken på lågkonjktur kanske, det vill säga allt funkar inte längre vilket leder till att kritikerkåren återigen kan distansiera sig från folket och då krypa in i sina hälsosamma grotthålor?

Fredrik Strage

är bekymmrad över att ingen i Stockholm bryr sig om bristolsoundet längre. Visserligen är DN en lokaltidning, men när det gäller musik känns det bisarrt att inte lyfta blicken utanför Stockholms innerstad. Jag delar dina tankar Strage men det gäller bara finniga hipsters i Sveriges huvudstad (för övrigt en märklig postionering) som är så hopplöst omoderna att de låter andra diktera deras liv trots att funktionen av filter idag är totalt meningslös. (Minilouge gjorde en edit på Massive Attack redan 2006 och de är från Sverige.) Vi finner influenser från Bristolsound och drum and bass i våra dagliga flöden. Stockholm är inte världen.

Surgubben som jobbar på att försvinna.