Ett försök till att finna förklaringar.

För ungefär en månad sedan tog year of madness i likhet med många andra upp utgången av de kommunala valen i vår södraste landsända Skåne. I svagt ögonblick skrev jag att year of madness lovade återkomma med vad som skulle kunna benämnas som en analys eller alternativt en förklaring. Något som givetvis inte går utföra i det forum som en liten blogg likt denna utgör. Men då frågan dykt upp i flera sammanhang för mig privat den senaste månaden kan jag ej motstå frestelsen att göra en ansats, ett försök till att nå förklaringar. Speciellt då jag själv är uppväxt i vad jag tror är roten till det onda, eller snarare de dåliga strömningar som finns i Skåne, villasamhället, tätorten med 1000-5000 invånare. En typ av bebyggelse som är vädligt vanlig i just Skåne, små enklaver av medelklass samhällen som utgör fotfolket i södra Sverige. Samhälle som på 80-talet även de blev en del av det mer mångkulturella Sverige, där rotmos och sunt förnuft ett nödvändigtvis var den enda vägen. När de små djupt konservativa villasamhällena blev en del av världen reagerade de med motstånd och längtan efter det som hade varit.

I dag har dessa samhällen blivit den del av världen åtminstone matriellt, alla avnjuter sina bredband och är numera en väl integrerade del av det trådlösa samhället. Det finns numera andra generationens invandare även i små tätorter likt min gamla hemort. Ändå tycks grogrunden för rasistiska strömningar vara lika god som under 90-talets tidiga år. Detta är något som har förbryllat mig? Vissa talar om närheten till Danmark där liknande strömningar florerat länge. Andra skriver artiklar I Sydsvenskan om rasism emot svenskar och förhärligar arbetaren på sant malmöitiskt vis. Det är i det sistnämnda jag tror mig finna de första kornen till vad som skulle kunna växa till ett svar. Om Skånes största stad, som är den enda plats där du finner urbana tendenser i Skåne präglas av nostalgi och plattityder om att det var bättre förr, vad kan vi då förväntas oss av den icke-urbana delen av Skåne?

Det är i nostalgin drömmarna om det gamla, att det var bättre för som parti likt Sverigedemokraterna vegeterar på. Tankar om ett återskapande som inte är möjligt har en ytterst gynsam grogrund i den skånska myllan. En röst på Sverigedemokraterna är inte först och främst en makering emot makthavarna det vore att överskatta befolkningen. Det är en röst som bygger på nostalgiska tankar om det förgångna, ideer som grundar sig i okunskap och avsaknad av relevanta historiekunskaper. Sverigedmokraternas idelogiska grund vilar i mångt och mycket på den gamla och felaktiga historieskrivning som var förekommande i Sverige på 1800-talet, en tid präglad av nationalromantiska ideer. Tankar om att kulturella skillnader har biologiska förklaringar är givetvis nonsens men likväl ligger de till grund för ett partis ideologi, ett parti som fick nästan 23 % rösterna i Landskrona. Den eminente populärhistorikern Maja Hagerman beskriver det väl sin senaste bok "Det rena landet", på sidan 235 fann jag ett stycke som väl beskriver vad jag försöker uttrycka. Det handlar om den svenska historieforskningen på 1800-talet.

”man föreställde sig helt enkelt att människor inte brukade ändra sina vanor, sitt boende och sina husgeråd annat än om de blev tvungna till det. Man tog för givet att det naturliga tillståndet var i stort sett stillastående, och att kultur, språk, ras, folk och land inte ändrades och därför kunde används som synonymer. Om de förändrades var det bara mycket långsamt med små, små steg eftersom ”folkandan” var kontinuerlig."

Den eftersträvade nedsippringen av kunskap från akademin till fotfolket i Sverige tycks gå långsamt...