"jag tror dessutom absolut att tjejerna vill vara en del av den där rkelly-gemenskapen eftersom manlig uppskattning ju är den högsta både för män & kvinnor och alla vet att om man tar sig in i den (utanför djbåset, på jobbet osv) så har man halva inne när det gäller att komma upp sig och få mer makt, cred, inflytande osvosv men att som tjej försöka göra det är alltid svårt och ibland nästan omöjligt. även här blir det svårare då de i gemenskapen är de där "fina killarna" och alltså inte riktigt går att bli arg på (”vadå, vi utesluter ingen vi är ju fina medvetna upplysta killar det är bara en slump att det inte är några tjejer här vi förstår inte alls varför?”) men heller inte går att ta sig in på samma sätt/villkor eftersom tjejer ju aldrig anses lika roliga/härliga/häftiga som män av män i grupp."
Det är kommentarer (eller snarare saxade delar) likt dessa som får mig att gå runt och småfilosofera under dagarna inte Maria Borelius barnflicka. Om ni vill läsa en mer intierade kommentar till artikeln rekommnderar jag Emil Arvidsson blogg. För mig är det självklart att det inte finns några beteendemässiga skillnader mellan hipsters och hockeyspelare, smak och referenser absolut men beteende icke!
En liknande effekt har den alltid lika kompetente Eric Schuldts artikel "Examen från Glömskans Universitet" i senaste numret av Odd at Large. Har idag inte tid med en längre kommentar/anlays av dess innehåll, men jag saknar ett konsumentperspektiv när det gäller disskusionen kring högkultur. Förlorades inte en stor konsumentbas i och med brattifierningen av överklassen? Gällande kommande litteraturkritiker, kanske underlättar det om Stockholmsmedia vidgar sitt perspektiv när det gäller rekrytering? Känns i sammanhanget skönt att nobelpristagaren Orhan Parmhuk är en författare som är välkänd i alla kulturella fält.
P.S Vill angående artikelen på The Way We Wear tilläga att Booka Shade mash-ups är sommar/höst 2005 och inte sommar 2006.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar