Kvinnor som gillar män i uniform är ett fenomen som känns lika världsfrånvänt och som ett lika stort hån emot det moderna samhället som lajv. Ändock exsisterar det, förutom att det tyder på dålig smak är det ett hån emot personer som eftersträvar en balans emellan könen. Att tråna efter en man på grund av att denne är unfiformsbärande är ett uttryck för en längtan efter en okomplicerade värld vars enda komplexa inslag torde var en hink med shots på Golden Hits en gång varannan månad.
En längtan efter en verklighet där mannen har olja på händerna medans kvinnans nagellack är övertäckt av mjöl från det dagliga baket. En vardag där mannen kan få bekräftelse från sin så kallade vänner (för övrigt ett märkligt ord)när de på apspråket kommunicerar kring skillnaderna emellan könen. Uniformen är en konservativ garant för ett dumsamhälle. En folkdräkt som inger känslor av pondus utan substans, en doft av ett unket 50-tal som förorenar våran redan hårt belastade miljö en beklädnad som ber om att få avskaffas. För båda könens skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar