Gästar som bekant ingen mindre än Justus Köhncke Paradise, känner därför att min intervju publicerad på www.digfi.com 7 februari förra året med Justus är lämplig att posta. Den följer nedan:
Förutom att Justus Köhnckes blandning av techno, pop och schlager har fascinerat mig med många en längre tid, så har han i de intervjuer jag läst med honom, givit intryck av att vara en person som faktiskt har något att säga. Något som jag tycker mig sakna hos de flesta av de musiker som vanligtvis uttalar sig i såväl mainstreampress, som mer ambitiös press.
Med hjälp av den alltid lika trevliga Jeannine på Kompakt lyckades jag etablera kontakt med Justus via e-mail (eftersom jag har en tendens att titta på mina egna skor samt mumla på obegriplig skånska när jag möter nya människor). Förutom att han besvarade mina frågor inom en väldigt kort tidsrymd, så visade han sig ha en viss faiblesse för smileys (jag har därmed frånsagt mig ansvaret för samtliga smileys i texten nedan).
Dessutom verkar denne sympatiske man som är aktuell med skivan Doppelleben på Kompakt, ha förmågan att blicka ut utanför sitt eget kvarter samt bjuda på en och en annan ansats till analys. Dessutom så svarade han vänligt när jag inte kunde motstå frestelsen att avsluta intervjun med hopplöst trista standardfrågor som när han tänkte besöka Sverige.
Enligt mig personifierar ditt album Doppelleben hela Kompakt, techno, pop och schlagerkitsch i ett paket.
- Varför skulle en person personifiera allting? Kompakt är allt det som alla dess artister skapar. Kompakt påminner mer om en flercellig organism, i likhet med alla kulturer. Allt detta tillsammans utgör stilen, en stil som ständigt utvecklas! När jag började på Kompakt 2001 (det behövs fortfarande inga kontrakt) verkade det inte alls som en lämplig plats för mig. De var kända för sin minimalistiska tech-cologne stil, och jag för min eklektiska disco-house (med Whirlpool) och mina känsliga Diseuse-covers (från mitt första soloalbum Spiralen der erinnerung). Vi hade då varit vänner länge men med tanke på min stil så var det vågat beslut av dem. Sedan smälte det samman till något annat, och fortsätter göra det än i dag.
Vilka artister och vilka musikstilar har inspirerat dig?
- Ooooops, alldeles för många för att kunna nämna här! Försöker sammanfatta kort och opreciserat: Det började med att jag som treåring blev förgiftad av mina föräldrars Beatles och Velvet Underground skivor för att sedan gå vidare med 70 talets topplistepop: ABBA, ELO, Wings, Queen Jag spelade in radioprogram som en galning när jag var 9-13 år gammal. Sedan gick jag vidare till punk och tysk new wave det sistnämnda var den första icke-kommersiella musik och modestil som jag själv valde att gilla. Sedan kom 80 talet, speciellt 1982, då jag var 16 år och avgudade Human League, Orange Juice, Mari Wilson, Scritti Politti etc.…
- Jag har alltid hatat rockmusik. 80- talet innebar även mycket retromusik för min del som jag delvis upptäckte genom årtiondets ”quatition pop”- Motown, Soul, Disco. Som ett resultat av avsaknad av dåtida popmusik som verkligen berörde mig. Det fanns dock undantag som Prefab Sprout, Bananarama och The Pet Shop Boys Ända fram till dess att house musiken verkligen slog i Europa med Acidhousens intåg 1988. I slutet av 80- talet så började jag även våga göra egen musik, vilket framför allt berodde på att det blev möjligt att mixa och sampla (second hand 128-Kbyte Akai sampler 1988). Givetvis så fortsatte jag at upptäcka musik på 90- talet, Strictly Rhythm, Nu Groove, DJ Pierre osv. Men fröna till mitt musikintresse var planterade långt innan.
I Sverige lyssnar tonåringarna på Linkin Park och trist mainstream r’n’b. De har fula huvudbonader och deras attityd till det motsatta könet är inte mycket bättre än synen var på medeltiden. Det är tendenser likt dessa som oroar mig. Tänker du någonsin på framtiden och hur populärkulturen kommer att se ut om sådär tjugo år?
- Oooops igen. Vad menar du? Eller jag tror jag förstår din poäng, jag separerar tyvärr inte Sverige från resten av världen. Kanske kommer popmusiken bli ointressant för de känsliga tonåringarna, och deras avståndstagande kommer att leda till att de återupptäcker gammal poesi och litteratur. Något som skulle ta oss tillbaka till 50 talet ouch! Däremot så kommer gaykulturen alltid att behöva det förutsägbara och sina divor, det är en lag.
- Det har aldrig funnits någon garanti för kvalitetsmusik, endast för vissa som drivs av intresse (gäller framförallt tonåringar). Men som du säger, jag minns mitt eget tonårsliv när alla förutom jag och mina få vänner i skolan inte lyssnade på något annat än (jag och mina lyssnade framförallt på det bästa av 82-popen som jag nämnde tidigare) den värsta skit som någonsin spelats in och det var artisterna som verkligen dominerade listorna 1982: SAGA; BAP (tyskt skitband) TOTO, REO SPEEDWAGON, CHRIS DE BURGH, YES, SPLIFF (ett annat tyskt skitband), MEN AT WORK, THE POLICE, GENESIS etc. uaarghuuh… Mönstret går igen.
I Sverige så spelades det för cirka tio år sedan ofta den bästa dansmusiken på gay klubbar. Idag spelar dessa klubbar ofta urtrista låtar från den svenska schlagerfestivalen. Gaykulturen verkar nästan var mer konservativ och gammeldags än den heterosexuella. Det är väldigt lite Bruce La Bruce i Sverige således, hur ser det ut i Tyskland?
- Likadant, men the Queens har alltid varit konservativa och avantgarde på samma gång när det gäller musik. Något som varit en intressant fråga för mig en längre tid: Vad för slags musiksmak har homosexuella? Har fortfarande bara vaga idéer till svar…
- Att vara gay behöver inte betyda att du är en person med smak och gör motstånd emot normerna. Ännu värre jag tror att gay-publiken inte är en speciellt öppen publik. De använder sig av trendiga magasin för att vara en del av samhället. Vilket är jämlikt och jämlikhet är ju vad vi alla vill ha ;-)
Vilken är den bästa bok du någonsin läst?
- Finns inte någon som är den bästa (lika omöjligt att avgöra som när det gäller skivor). Men en bok som jag läst flera gånger och som berört mig är Keep On Dancing- My Life and the Paradise Garage en biografi av Mel Cheren, grundaren av West End Records.
Vilken låt är den bästa att avsluta ett dj-set med?
- ’Close Watch’ av John Cale och ’The Answer is Yes’ i the sci-fi ambient-versionen från DOPPELLEBEN ;-)
När kommer du till Sverige och spelar skivor samt sjunger för oss?
- Inga bokningar än så länge, men jag känner att Stockholm behöver mig.
