Personligt.

Min tanke har hela tiden varit att den blogg inte skall innehålla texter vars innehåll ligger allt för nära min egen vardag. Den senaste tidens sinnestämmning som idag nått en lycklig vändpunkt, har givit mig anledning att tänka om. Sedan får vi hoppas att det rör sig om en engångsföretelse.

Hat och ångest är känslostämmningar som är befläckade av klicheer och därför av många djupt underskattad. Hoppas därför att under våren återkomma med min relation till känslan och även ordet hat. Ångest och hat kan vara både utvecklande och i många fall enastående kreativt, personligen har jag dock på sistone avnjutit dessa känslors mer destruktiva sidor. Skall på intet vis hävda att jag varit på botten, men stundtals har jag nuddat vid själens undervegitation. Självförtroendet har varit så miserabelt att de viktiga delarna av mitt liv hotats och min verkliga identitet varit på väg att rämmna vid ett flertal tillfällen. Detta vakum av dålig självkänsla och intellektuell koma började allt mer likna mitt predestinerade öde, men ännu en gång räddades jag av ett brott emot konventionerna. Återigen har jag ignorerat de vanligas värld och dess fanbärares dogmer. Mitt hjärtat visade sig återigen var vida överlägset min tämligen begränsade hjärna. Lusten och passion har åter tagit sin rättmätiga plats som drivkraft i mitt liv.

Tillfredställsen över att säga upp sig från ett jobb utan att ha tillförskansat sig ett dugligt skyddsnät, är en underbar känsla. Något jag även unar de direkta anledningar till mitt beslut, det enda märkliga är varför jag inte gjorde det långt tidgare?